Östersund med slask

Jag mår inte lika bra här längre. Det är för mycket saker jag gör som bara ger mig ångest, därför ska jag åka bort i några dagar för att bryta dessa vanor. Det ska bli så himla skönt nu när jag tänker efter att faktiskt åka härifrån. Att bara strosa runt på Stockholms gator med Frida och Anna och sen bo hos min storebror någon natt. Ja, åh, tack för billig tågbiljett och för att du övertygade mig Frida. Jag mår redan bättre.
Och nu har jag äntligen betalat min mobilräkning på 550 kr och dessutom tränat. Nu ska jag bara plugga.
Puss
/c

Om den här veckan

Den här veckan har jag skrattat åt Engelsmän som ramlat runt på längdskidor och skridskor, lagt mig för sent och gått upp för tidigt, varit i Vemdalen och åkt slalom (fikat), gått runt på Medvinden och spelat fotboll. Jag har lärt känna några nya som började tycka så himla mycket nu på slutet och därför är det så tråkigt att det är just då dom ska åka hem. Hade lovat sen lång tid tillbaka att jag skulle göra en film om veckan så här är åtta minuter om vad vi gjort den där veckan. Om ni inte orkar se hela så kan ni spola till de sista sekunderna. Jag lovade nämligen Harry att han skulle få avsluta filmen precis som han ville. Nu känns det tomt och tråkigt att de här två veckorna är slut. Och det känns hemskt tråkigt att gå tillbaka till det vanliga (skol)livet igen.



/Frida

Idag har jag läst historia och lite naturkunskap, rotat runt på vinden i jakt efter tavlor och sen lagat mat i lugn och ro. Synd bara att ångest ska få förstöra så mycket. Ligger så efter i livet att jag bara vill gråta, men istället lyckas jag mest med verklighetsflykt och blir därav ännu mer efter. Detta är en ond cirkel jag ska bryta. På lovet.

/c

Hur kunde det här hända

Men mina ögon var så himla trötta igår. Trötta och rödgråtna. För när solen lyste som mest och snön hade slutat att falla, då började det sista avskedet som kommer ta en livstid att förstå. Vi tog upp en hel stolsrad längst bak, och grät för det ofattbara de ställts inför. Vi som alltid brukar vara nio var nu bara åtta, för du var närmast anhörig och satt längst fram. Jag ville bara att någon skulle säga att det blivit ett hemskt missförstånd, att det var någon annan som hade dött. Att din mamma fortfarande låg i en sjukhussäng men just blivit friskförklarad och var redo att åka hem. Men det var ingen som kom, och mardrömmen fortskred. Jag kan inte förstå att hon inte längre kommer baka bullar på söndagar eller ligga på baksidan och sola sommardagar i juli. 

Jag hoppas att dina lungor fungerar bättre nu, någonstans där tid inte existerar. Så ses ni snart igen. 

/c

Barndomsbästisar

Igår hittade jag rätt på någon borttappad person som jag inte sett på så himla länge. Och vi dansade bugg och tryckare och somnade bredvid varandra på ett köksgolv ovanpå massa dunjackor. Det var så himla roligt och bra att få träffas igen, efter såhär lång tid.

/c

Några korta snabba

Det som varit bra med den här dagen är att jag fått träffa två vänner som jag sett alldeles för lite av på sistone. Vi pratade och åt lunch och skrattade lite åt mig. Jag tycker så himla mycket om dem. 

Det som varit dåligt med den här dagen är att jag haft huvudvärk, varit lite trött och ganska oengagerad. Dessutom är det slask utomhus och det finns väl inget tråkigare än det, bara ordet är jobbigt. 

Men jag fick i alla fall sluta tidigare. Och det var precis vad jag behövde. Dessutom är mitt nkprov framflyttat, därför kan jag andas lite igen. 

Jag har precis läst ut Kafka på stranden av Haruki Murakami och jag tyckte så himla mycket om dem boken. Men eftersom den är utläst nu betyder det att jag får börja på en ny! Så nu ska jag titta runt i min lilla boksamling och bestämma vilken bok jag ska läsa härnäst, vilket är ett väldigt trevligt litet uppdrag tycker jag. 

Just nu vill jag helst av allt äta chips och mysa i säng och titta på serier. 

/Clara 

Allt är bara så grått

Min vardag är tämligen bildlös för min kamera har sprungit iväg och gömt sig och jag är alltför trött. Åker bil längs mörka vägar, sitter i kök utan att märka att timmarna bara flugit iväg, går i skolan men tappar bort mig i tankar och längtar efter svt play lite hela tiden. Är i otakt med livet mest hela tiden och får ingenting att gå ihop, men snart är det lov och då ska jag andas ut. Lyssna på Bo Kaspers och träffa fina vänner. För just nu vill jag mest gömma mig under ett täcke, tills allting ordnat upp sig och mitt dåliga samvete släppt.

/c

Pölka

I söndags kom Engelsmännen hit. För er som inte förstår: Mitt program har ett utbyte med Scarborough så vi var där en vecka i höstas och nu är dom här. Började utbytesveckan med pulka i Kärringbacken.  

/Frida

Ja må du leva uti hundrade år

Idag fyller en speciell person tjugo år. Han fick mig att börja leva, att bli snällare och han lärde mig konsten att kunna uppskatta en annan människa på riktigt. Jag hittade ett lugn med honom, blev någon bättre. Och idag fyller han hela tjugo år. Jag har så mycket att tacka honom för. Och är så glad för det året vi fick tillsammans. Grattis, fina fågel Felix. 

/c

Ett yrväder

Det här hjärtat drar ned mig. Det är en sten som fastnat i bröstkorgen. Jag grät idag. Jag brukar inte gråta. Jag känner glädje för det lilla i livet men hittar tyvärr sorger lika lätt. Och allting är så jävla skrämmande. 

/c

McLuvs

I tisdags var det alla hjärtans dag. Så dagen till ära bjöd Sibyllahoran på McLuv's i lägenheten. Jag hann tyvärr inte stanna längre än tio minuter men det var både gott och kärleksfullt ändå. På kvällen spelade jag fotbollscup med mina vänner i Frösö If. Det var inte så dumt det heller.

/Frida

Så slöt jag fred med mig själv men ett inbördeskrig bröt ut på annan mark

Det är en vanlig natt då jag inte kan somna och tankarna vandrar iväg som de vill och jag hinner inte stoppa dem, förrän de nått dit. Och den här saknaden inuti mig börjar få kraft att växa sig större. Nu kan jag inte låta bli att förse den med tillräckligt mycket näring heller. Tittar på bilder från TODAYMELBOURNE och det känns som om varje gathörn en gång tillhört mig och som om jag gått längs varje gata. Och alla brev från mina vänner säger att det är sant, det är ju där jag ska vara. För jag tycker om mig själv så himla mycket mer där borta. 

/c

Mitt bästa hjärtansdag minne

Det var för två år sen, natten mellan den fjortonde och den femtonde, när jag bestämde mig för att jag nog faktiskt var kär ändå.
Och han ville bara vara min.

/c

Pappor semlor och sjukdomar

Idag är jag lite ledsen över att det är alla ♥♥s  dag och jag måste sitta hemma alldeles ensam, fastän jag blivit bjuden på singelmiddag. Sönderhostade lungor och rinnig näsa hindrar mig från att pussa på mina superb-iga vänner. Men som tur är så väger pappa istället upp det genom att vara en så särdeles bra pappa. 

Han hinner hem innan jag tagit upp mig ur min säng dagar då jag är sjuk, eftersom han jobbar så lite. Så det blir automatiskt pappatid dagar då jag är hemma från skolan. Idag sa han att vi skulle titta på film när han kom tillbaka från affären, och undrade om jag inte ville ha en semla? och det ville jag såklart. Vips så blev en sjukdag en väldigt mysig dag. 

För några år sen testade jag och pappa alla semlor från alla konditorier i hela stan. Jag undrar hur många semlor vi åt det året. Vi kom i alla fall fram till att de från törners var godas, men jag vet inte hur de är i år. Det är ganska typiskt mig och pappa. Förra året var det mer vin vi testade. 

/Clara

Helg i Västerås

Nu är jag hemma igen efter en helg i Västerås. Jag har varit på Valdemars dop, blivit Gudmor, lunchat med Josefin, varit på släktmiddag, dansart runt på Pluto, lärt känna kusiners kusiner och sen avslutat på söndagskvällen med att fika på Café Gränden med Thea och Josefin. Bilder och sånt kommer. Snart så. Puss /Frida

Tiden gör sitt

För 96 dagar sen kände jag såhär: Det regnar det åskar jag ser genom de stora fönstren hur himlen lyses upp. Var är dina fingrar i mitt hår? Jag kan inte känna din varma andedräkt i min nacke, inte heller kan jag vända mig om för att kyssa ditt näsben. Oväder är inte värt det om jag inte får vara med dig 

men det känns som att det var ett helt annat liv, inte bara nittiosex dagar sen.

/c

Så visste man att man levde

Sov en orolighetsnatt inatt och blev lycklig när jag hörde att mamma och pappa hade gått upp, för det betydde ju att det äntligen var morgon. Åt en piggelin till frukost och sen dess har jag legat i soffan och tittat på svt play. Vad sjukhetsdagar vore utan svt play vill jag inte ens tänka mig. Men solen skiner in genom mina fönster, det finns vindruvor och varma koppen. Jag klarar mig nog ett litet tag till, fastän jag snart hostat sönder ett revben eller två.

/C

En ynklig och ömklig liten kropp

Jag har knappt varit ensam en sekund sen i torsdagskväll och nu är klockan snart åtta en söndag i helvetet. Jag har blivit sjuk igen. Och det gör mig så ledsen att jag måste hasa runt som den mest patetiska lilla varelse, men vad kan man göra. Jag äter piggelin, svettas och fryser om vartannat, blir ompysslad av en snäll och försöker äta lite mat men det går inte så bra. Det är skönt i alla fall att få ha någon annans svala hand att lägga på pannan när hjärnan håller på att brinna upp därinne. 

/C

Australien

Ett halvår tog det för mig att få den här filmen gjord. Den handlar om vad vi gjorde på dagarna i Melbourne och låten är den som vi lyssnade på flera gånger varje dag. På ett sätt är det skönt att göra filmerna långt efter att resan har varit. Man får mer distans och det känns mer. Det blir lättare att sakna, längta tillbaka och uppskatta resan som var så fin och bra på alla sätt och vis. 

/Frida

An Australian love I will never let go of

Det låg ett brev bredvid mig när jag vaknade den här morgonen. Inuti låg det en bild på en av världens finaste människor, en liten sten och ett handskrivet brev. Det gjorde mig både så himla glad och ledsen, att läsa det där brevet. Saknar saknar saknar mer än vad jag själv kan förstå. Det är som att det ligger en gömd saknad inuti mig som jag desperat försöker att undvika att röra vid, för om jag gör det.. så är jag rädd för att allting ska gå mitt itu. Men när jag får brev och vänner därifrån säger att de saknar mig och bara vill vara nära, då går det inte att låta bli. Det är så ofattbart att jag har ett helt liv på andra sidan jorden, som jag hade kunnat fortsätta leva i all evighet, om jag bara hade stannat. Jag saknar dem så himla mycket. Kom hit snart.

/Clara

Känns som att jag har hunnit med det mesta idag. Varit på en fem minuter lång lektion och haft Lyan-sittning istället, haft oerhört mycket flyt i poängpoker, haft en uthärdlig kemilektion, ätit lunch med favoriter, varit på Stora Biblioteket, haft möte på banken (låter så bra tills jag förklarar att jag mest bara skulle få en bankdosa), varit på ett annat möte och ätit muffins, tränat på friskis (å vad jag har saknat gruppgymnastik, man blir ju så glad när det första steget innebär att ta några steg fram och till baka och sen skaka på rumpan), åkt biltur med Johanna, ätit pappas lasagne och legat här i min säng. Ska fortsätta ligga här och kolla på, och somna till, The Life Aquatic.

/Frida

En bildlös vardag

Igår frös jag så mycket som man kan frysa och fastän jag låg med massa kläder och täcken på mig i en säng blev jag aldrig varm. Fast fick i alla fall bli lite omhändertagen av en snäll famn och sen somnade jag och sov lite oroligt tills mörka morgonen var där. Stannade kvar i sängen eftersom jag fortfarande mådde konstigt och sen hade jag en lugn och ganska skön morgon för mig själv. Åkte in till skolan och spelade lite kort i lyan och åt lunch med killarna, men sen bestämde jag mig för att åka hem eftersom hela jag är som ett ömtåligt litet knytte och bara behöver vila i varm säng. Så nu ligger jag här med huvudvärk och ömmande kropp. Måste försöka få någonting gjort nu! Puss.

/Clara

And I'm a goddamn coward, but then again so are you

Har tappat greppet om det här året. Jag gör det jag ska, skrattar och har kul, lyssnar på First Aids Kits nya album precis som de flesta andra och sitter i Lyan varje ledig minut med alla vänner. Ser bara en vecka framåt och vill egentligen inte tänka längre än så. Jag tycker så himla mycket om mina vänner och det känns som att det är allt som spelar någon roll just nu, inte hur vilse jag känner mig.

Skulle ha åkt till Fridas stuga i klövsjö i helgen. Spelat spel, myst och åkt längdskidor. Men här i Östersund har det varit minus 30 grader så att åka skidor är ingenting man gör längre än man måste. Det blev ingen resa men helgen har varit bra ändå. Vi som skulle åka tittade på filmer och åt klassisk mat (=grundad på bea). Sen på lördagen var jag med Clara hela dagen. Vi låg i hennes säng egentligen hela tiden, förutom en iskall promenad till ICA som två vandrande sovsäckar. Bläddrade runt bland klänningar, tittade på sommarens festivaler och såg Äkta Människor. Det var så himla skönt att bara vara där för jag trivs ju så bra. Det var länge sen sist och jag är så glad att hon är hemma igen.

Söndagen har bestått av övningskörning och Inga. Efter att vi åkt ett varv runt Frösöberget så plockade jag upp henne och spenderade några timmar i hennes hus och det var lika mysigt som vanligt.

Bilden är från Adams fina konsert som var förrförra veckan.

/Frida

Lover lover lover

Det har varit en fin helg fastän fredagen blev annorlunda jämfört med hur jag tänkt mig den. I lördags hämtade jag upp Frida när jag åkte hem och vi hade världens lugnaste lördag då vi mest bara låg i min säng, fikade med mina föräldrar och fixade lite i mitt rum. Det var en ganska välbehövlig dag, vi hinner ju inte träffas lika mycket som vi vill. Jag somnade vid tolv eftersom jag bara sovit två timmar natten innan, idag ska jag både träna och plugga. Kanske börjar mitt nya liv idag istället då. 

Puss/c

Puss

Jag har börjat att skriva så många gånger den här veckan men aldrig lyckats att publicera. Det har varit en omtumlande vecka då en trötthet lyckades sprida sig på en halvsekund, och tog över hela kroppen. Men dagen efter låg jag ihopkrupen som en kelsjuk katt och läste Kafka på stranden under ett äppeltäcke och var alldeles lugn. Det är skönt. Att fastän det ibland är så jobbigt att jag inte vet om jag orkar eller överhuvudtaget kan uthärda det, så går det över ganska snabbt. Det går över. Det onda och det trötta, det tar slut. Och lika snabbt som det  börjat och tagit slut, lika snabbt infinner sig glädjen. Men det fina är att den håller i sig längre.  Speciellt påtaglig är den dagar som denna då jag delat på en morotskaka och druckit kaffe med en av mina absolut bästa vänner, och sen planerat inför morgondagen. Imorgon kommer att bli en så himla, himla bra dag. Är absolut jättepepp och tycker så fruktansvärt mycket om alla mina vänner just nu.

/Clara