Så slöt jag fred med mig själv men ett inbördeskrig bröt ut på annan mark

Det är en vanlig natt då jag inte kan somna och tankarna vandrar iväg som de vill och jag hinner inte stoppa dem, förrän de nått dit. Och den här saknaden inuti mig börjar få kraft att växa sig större. Nu kan jag inte låta bli att förse den med tillräckligt mycket näring heller. Tittar på bilder från TODAYMELBOURNE och det känns som om varje gathörn en gång tillhört mig och som om jag gått längs varje gata. Och alla brev från mina vänner säger att det är sant, det är ju där jag ska vara. För jag tycker om mig själv så himla mycket mer där borta. 

/c