Det låg ett brev bredvid mig när jag vaknade den här morgonen. Inuti låg det en bild på en av världens finaste människor, en liten sten och ett handskrivet brev. Det gjorde mig både så himla glad och ledsen, att läsa det där brevet. Saknar saknar saknar mer än vad jag själv kan förstå. Det är som att det ligger en gömd saknad inuti mig som jag desperat försöker att undvika att röra vid, för om jag gör det.. så är jag rädd för att allting ska gå mitt itu. Men när jag får brev och vänner därifrån säger att de saknar mig och bara vill vara nära, då går det inte att låta bli. Det är så ofattbart att jag har ett helt liv på andra sidan jorden, som jag hade kunnat fortsätta leva i all evighet, om jag bara hade stannat. Jag saknar dem så himla mycket. Kom hit snart.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar