För 96 dagar sen kände jag såhär: Det regnar det åskar jag ser genom de stora fönstren hur himlen lyses upp. Var är dina fingrar i mitt hår? Jag kan inte känna din varma andedräkt i min nacke, inte heller kan jag vända mig om för att kyssa ditt näsben. Oväder är inte värt det om jag inte får vara med dig
men det känns som att det var ett helt annat liv, inte bara nittiosex dagar sen.
/c
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar