Jag har gråtit den här veckan. Har pressat mitt huvud mot kudden och hulkat, snörvlat. Men igår, när klockan var tio och mörkret hade fallit och jag precis låst och larmat på jobbet, kände jag mig alldeles lätt. Allting inuti mig var lugnt. Jag satt för mig själv och nynnade i en busskur och plötsligt kändes inte allt så svårt ändå.
Det var så fint att få ha en sådan stund med sig själv nu när allt känts så fruktansvärt vemodigt så länge.
Och idag blev jag väckt halv tio av min mamma, tillsammans med henne och pappa åt jag en mysig helgfrukost. Då skrämde inte slangarna och påsarna fyllda med vätska. Då fick allt bara vara bra.
Mamma tyckte att jag för alltid kunde jobba helg och bara vara hemma med dem. <3
/c
<3 det var så fint att få prata med dig igår
SvaraRadera