Dan innan julafton och jag vill bara gråta

Jag handlar julklappar och halkar runt alldeles ensam, går hem till Johanna och äter paj och skrattar i hennes säng. Vi åker bil och jag känner mig så glad och det är så himla fint att få umgås med vänner som känt mig så länge. Men så kommer jag hem. Och hur fint detta hus än är så längtar jag ändå tillbaka till min lägenhet på andra sidan jorden och jag saknar ihjäl mig efter dem. Kommer gå sönder om jag fortsätter att spendera kvällar alldeles ensam i detta hus. För det spelar ju ingen roll att jag möblerar om i mitt rum eller kokar saffranskola med mamma, hon påminner ju ändå om det livet. Hon har sett mina vänner gråta sig alldeles svaga i benen på flygplats och vet hur mycket jag fattas. Förlåt för detta tomhål mina vänner! Kommer tillbaka och fyller ut det snart jag lovar. Men så himla svårt när det finns fler än en plats man behöver vara på och andra vänner att ha roligt med. Önskar att jag kunde få ta mitt pick och pack och mina bästa personer och bara åka över alla tusen hav och bo där igen, för det känns som hemma.

/Clara