Utdrag ur en digital dagbok från mitt sista halvår i Australien.
14 september
Jag känner hur kärlekens berusning gå ur kroppen. Känner tankarna vakna till liv efter dvala. Känner hur kroppen med ens blir medvetet om det utanför sig självt och jag blir till människa igen. Han ockuperar inte mina tankar längre. Han finns där, men han är inte slutet på varje mening jag tänker.
Jag vet ju hur det är och hur det aldrig kommer att vara.
Om det inte vore för etiketter skulle det inte låta så fel när jag berättar om oss för andra. Men om de var där, om de såg oss, skulle de förstå varför jag gör det här.
*
Måndagsmorgon. Mitt hår är trassligt sen helgen, stort. Det blir alltid så när jag sover med honom. Slingriga ben, kyssar mot hans ryggtavla, jag andas in honom i mig och vi somnar alltid med våra armar runtom varandra.
14 september
Jag känner hur kärlekens berusning gå ur kroppen. Känner tankarna vakna till liv efter dvala. Känner hur kroppen med ens blir medvetet om det utanför sig självt och jag blir till människa igen. Han ockuperar inte mina tankar längre. Han finns där, men han är inte slutet på varje mening jag tänker.
Jag vet ju hur det är och hur det aldrig kommer att vara.
Om det inte vore för etiketter skulle det inte låta så fel när jag berättar om oss för andra. Men om de var där, om de såg oss, skulle de förstå varför jag gör det här.
*
Måndagsmorgon. Mitt hår är trassligt sen helgen, stort. Det blir alltid så när jag sover med honom. Slingriga ben, kyssar mot hans ryggtavla, jag andas in honom i mig och vi somnar alltid med våra armar runtom varandra.
*
Han är sjuk, feberaktig med förkylningskropp. Jag smeker honom över pannan, över håret. Han sluter sina ögon. Sen säger han att det är konstigt hur mycket bättre han mår när jag gör så.
JAG ÄLSKAR ATT FÅ SOMNA BREDVID DIG
*
MOMENTE MORI
*
Han är min allt-i-allo.
*
Oktober
Fyra australien-månader har blivit oss-månader. Och jag ska alltid, alltid minnas.
*
9 November
Vi fylleringer och delar cigaretter. Jag stryker ditt nyrakade huvud med mina fingrar. Jag söker din blick när du står i baren. Vi shottar och kramas hej och hejdå, du ringer mig när jag ligger i en säng med någon annan. Vad är det här? Ålder har slutat att spela så stor roll men du är över trettio och jag inte ens nitton. Ditt leende är likt ett barns. Dina ögon blir till streck när du ler. Jag attraheras av dig men jag förstår inte hur.
*
Det är en besvikelse som har trängt sig in genom hjärtats väggar. Den ligger nu lugnt vilandes i hjärttrakten. Den kommer att växa sig större, transferera sig till någonting annat. Denna besvikelse vill forma sig till en ilska omöjlig att hålla sig tyst med. Den kommer få mig att agera, förändra, att äntligen våga inse.
*
Inser på en halvsekund att sådär vill jag aldrig vara. Jag vill aldrig vara lika opålitlig, som du är just nu, som du alltid har varit. Jag kan inte andas. Hjärtat känns bara som en sten, en sten som klämmer ihop allting bakom revbenen till en overksam massa. Kan. Inte. Andas.
*
16 november
Han har förgiftat oss. Förstört oss. Någon har lyckats ta sig in emellan oss och jag vet inte ens hennes namn.
/clara
Han är sjuk, feberaktig med förkylningskropp. Jag smeker honom över pannan, över håret. Han sluter sina ögon. Sen säger han att det är konstigt hur mycket bättre han mår när jag gör så.
JAG ÄLSKAR ATT FÅ SOMNA BREDVID DIG
*
MOMENTE MORI
*
Han är min allt-i-allo.
*
Oktober
Fyra australien-månader har blivit oss-månader. Och jag ska alltid, alltid minnas.
*
9 November
Vi fylleringer och delar cigaretter. Jag stryker ditt nyrakade huvud med mina fingrar. Jag söker din blick när du står i baren. Vi shottar och kramas hej och hejdå, du ringer mig när jag ligger i en säng med någon annan. Vad är det här? Ålder har slutat att spela så stor roll men du är över trettio och jag inte ens nitton. Ditt leende är likt ett barns. Dina ögon blir till streck när du ler. Jag attraheras av dig men jag förstår inte hur.
*
Det är en besvikelse som har trängt sig in genom hjärtats väggar. Den ligger nu lugnt vilandes i hjärttrakten. Den kommer att växa sig större, transferera sig till någonting annat. Denna besvikelse vill forma sig till en ilska omöjlig att hålla sig tyst med. Den kommer få mig att agera, förändra, att äntligen våga inse.
*
Inser på en halvsekund att sådär vill jag aldrig vara. Jag vill aldrig vara lika opålitlig, som du är just nu, som du alltid har varit. Jag kan inte andas. Hjärtat känns bara som en sten, en sten som klämmer ihop allting bakom revbenen till en overksam massa. Kan. Inte. Andas.
*
16 november
Han har förgiftat oss. Förstört oss. Någon har lyckats ta sig in emellan oss och jag vet inte ens hennes namn.
/clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar