Världslång årssummering av claris

Darlings. Det är ett nytt år och nu ska 2013 lämnas bakom oss. Det känns lite vemodigt faktiskt, det har varit ett himla fint år till stor del. Har hunnit med att resa till New York, London, Akyarlar i Turkiet och Kos i Grekland. Jag tog studenten, lyckades fixa betygen precis i tid och samtidigt ha en massa roligheter för mig. Jag fann en ny bästis i Maja, blev insatt i feminism och umgicks i andra vänskapskretsar än tidigare under det första halvåret av 2013. Samtidigt hade jag ont i magen av ångest och stress stora delar av tiden och hade svårt att koppla av. Därför flydde jag ibland till Edvin och vi åt hämtmat om torsdagar och sov alldeles för många i en för liten säng.

När studenten var över och livet egentligen skulle kännas tomt var allting väldigt glatt för mig. Jag grät inga tårar över att allting var slut, kände mest en lättnad. Jag åkte till Hultsfred med Hultzfriendz och hade the time of our lives. Så sjukt lyckliga dagar i misär. Vi levde i vår bubbla och hade våra internskämt. En fin grupp på sex människor där två sov i ett tält som regnade in och två andra inte orkade blåsa upp sina luftmadrasser och istället sov på hård mark med fötterna utanför tältet. En typisk festival med pissväder men ändå känna DET GÖR INGENTING ALLT ÄR UNDERBART. 

Sommaren var som en dröm när förlorade vänner återvände hem och det mesta var fint. Vi åkte till Rossön, åkte på Way Out West, gick på stråket alldeles för ofta och dansade i trånga tält. Jag spenderade så himla mycket pengar den sommaren men kände att det inte gjorde någonting alls. Hösten skulle snart komma och det roliga ta slut.

Jag var en ganska förlorad själ emellanåt och var sällan hemma. Men så kom hösten och jag fick för första gången på flera år uppleva den utan någon ångest. Vi var en liten skara som fortfarande bodde kvar i Östersund och hittade på äventyr ganska ofta. Jag tog körkortet, arbetade helg och hjälpte till mycket hemma eftersom min pappa blev sjuk.

Och så kom vintern. Jag har börjat älska december. En så fin och magisk månad. Den får mig alltid att önska att tiden kunde stanna upp, att det nya året inte ska inträffa riktigt än. Vi har haft glöggmys om söndagarna, dansat på oscars om lördagarna, letat julklappar och bara varit tillsammans.

Det här året har verkligen varit fyllt av kontraster. Att känna livet i livet och samtidigt se någon annan brytas ned så snabbt. Hur tydlig skillnaden blir, att känna att jag kan göra vad jag vill om jag bara lägger manken till, men veta att det är omöjligt för någon annan. Jag har gråtit mer den här hösten, låtit någon trösta fastän vi inte ens känner varandra. Jag har bestämt mig för att flytta tillbaka till Melbourne, köpt visum och samtidigt drömt mardrömmar om hur jag kommer dit och inser att jag inte har några pengar, att det är omöjligt att få ett jobb. Jag har känt mig självständig och samtidigt ensammast i hela världen. 

Jag vet inte vad jag kan förvänta mig av 2014 men jag tror att det kommer bli väldigt jobbigt i början. Men hoppas, och tror, ändå, trots allt, att i slutändan kommer det vara värt det. 

Puss! 
Clara