Jag har försökt skriva någonting. Om helgen som var och om veckan som kommer. Men det är så svårt, inga tankar vill bli tänkta. Det blir så sorgligt. För jag har känt en sådan lugn lycka de senaste dagarna. Det sköna i att slippa åka hem och istället få ligga i Johannas säng under en filt och läsa en bok, senare äta middag ihop med föräldrarna och henne och sippa på vin. Att gå ned till Clarion och dricka öl med massa kompisar. Att ha roliga utgångar, att jobba bakispass på jobbet. Men nu känns det som om det är över för ett tag. Både Johanna, Frida och Anna lämnar mig den här veckan. Det känns så jävligt. Så tungt. De där personerna jag umgås allra mest med, nu försvinner de bara. Och sen försvinner jag.
Låt de här sex veckorna passera fort. Så vi får kramas några till gånger innan all världens hav skiljer oss åt.
Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar