Att bli dumpad

I morgon kväll kommer han att träffa någon annan. Hon kommer att ta honom med storm. Hon är fullständigt fenomenal och fantastiskt, det måste hon vara, för hon kommer bli anledningen till varför han omöjligt skulle kunna fortsätta de kommande månaderna, ja till och med dagarna, på samma sätt som tidigare. Och han kommer att sluta höra av sig till dig. Dagarna kommer att gå, en efter en. Du kommer att undra vad han gör, ifall han är uppslukad av musiken eller någon annans famn. Dessvärre kommer det senare alternativet att stämma. Och det kommer göra ont. Tystnaden kommer hålla i sig, vara outhärdlig. Men till slut kommer han att komma tillbaka. Då måste du akta dig, ur hans mun kommer den avskyvärda meningen ”but I'd still like to be friends” att tränga sig ut och förgifta dig. Du kommer tvingas att skratta och gråta på en och samma gång, eftersom det låter alltför bisarrt för att vara sant. Dina lungor kommer att knycklas ihop och hjärtat bli tungt likt en sten. Han kommer att såra dig. Han kommer inte att berätta om dig för henne, inte ens nämna ditt namn. Och även om han gjorde det, skulle han ändå bara säga att du var en vän. För det var ju vad ni tekniskt sätt var, vänner. 

Men än så länge vet ingen av er någonting om detta. Ni har sovit tillsammans två nätter i rad. Det är mitt på dagen och han står i badrummet med en handduk virad runt sina höfter och drar dig nära och kysser dig tre gånger på munnen. Han luktar kokos och ett lite retsamt leende vilar i hans mungipor. Ni skrattar och du kan inte låta bli att tycka att han är så jävla vacker. Det finns ingenting som skulle kunna avslöja morgondagens händelseförlopp, inga tecken på förändring. Men den kommer att komma. Det är det enda du kan vara säker på. 

Ni vet inte att den kyssen är den sista ni har tillsammans, när allt fortfarande är som det brukar vara, men det är det. Det är inte sista gången ni kysser varandra, för han kommer att be dig följa med honom till sig, och han kommer att försiktigt lägga sig på dig, titta dig i ögonen och be om förlåtelse för att han gjort dig illa. Men då kommer allt redan vara förstört.

* * *

Jag går inte sönder för att han träffat någon annan, sådan är naturens gång. Det är någonting annat, som sitter längre in och är djupt rotad, som plågar mig. Det är skammen. Han har gjort ett val och han har valt bort mig för någon annan. Han har träffat en person som han vill vara med, på ett sätt han aldrig har velat vara med mig. Det tillintetgör mig. Stör min sömn, mina tankar. Jag kommer att sakna honom, hans skuldror när jag sover. Men vad som är omöjligt att närma sig, omöjligt att röra vid, är det faktum att han raderat ut en liten bit av min existens. Han berättar inte om mig. Kanske kommer hon aldrig att få veta att jag funnits. Han förminskar mig, och min betydelse. Aldrig tidigare har någonting varit lika skamfyllt som det. Att bli tillintetgjord när jag gett honom allt jag kunnat. Därför berättar jag det för alla, för att inte drunkna i den. Skammen.

(Det här skrev jag för mer lite mer än ett år sedan, jag vet inte om jag har lagt ut det här tidigare. Om jag har får ni ursäkta mig. Det var i alla fall så det gick till första gången jag blev dumpad. Och det gjorde ibland jätteont men mest av allt blev jag arg. Ilska är bra.) 

Clara