clara & frida

Det ÄR inte som förut längre. Det som en gång var tryggt har stundtals gått förlorat. En kämpar och försöker acceptera de förändringar som sker, försöker att normalisera den nya vardagen som numer utspelar sig. Och ofta går det bra. Ofta gör det inte ont alls. Men ibland. När rädslan tränger sig in, när allt känns så svårt och orättvist, då gråter jag. För det gör ont att behöva bli vuxen så snabbt. Det gör ont att tvingas se någon bli så dålig på så kort tid.

Och sen åker jag till jobbet, dricker en kaffe och berättar för Frida hur jävlig min dag har känts. Och allt blir lite bättre och livet känns återigen lite lättare att orka med. Så fortsätter det. Det måste jag acceptera. Att livet har förändrats.

C