Någon tisdag i augusti så träffade jag Vanja, Hanna, Karin, Freja och Johanna för en sista liten pratstund innan de tre förstnämnda skulle byta stad och plugga. Freja skrev väldigt fint i sin blogg om detta, och jag kunde inte ha gjort det bättre själv så jag väljer att citera:
Det här är till mina kära klasskamrater från gymnasiet. (Just idag lite speciellt till Karin, Hanna, Johanna och Frida)
I morse vaknade jag och kände mig lite trött och orkeslös. Den känslan är som bortblåst nu och det bara bubblar av lycka i kroppen. Jag blir tårögd när jag skriver detta och tänker på hur fantastiska vänner jag har. Med fantastiska menar jag att de är sådana otroligt bra personer. De människor jag omges av är inte vilka människor som helst, de är otroligt drivna människor, pålästa och intressanta. Det sitter inte fast någonstans och efter varje träff jag har med dessa människor konstaterar jag detta och blir så rörd. Om man kan vara stolt över en annan människa och stolt över något man själv inte ligger bakom så är det precis vad jag är. Nu när vi spenderar större delen av åren ifrån varandra inser jag vilka resurser jag hade runt omkring mig under gymnasiet, vilka kunskapskällor och diskussionsforum. Kanske tog jag inte vara på det tillräckligt eller så gjorde jag så gott det gick och kan först nu se och uppskatta det till fullo, när jag inte längre lever mitt i det dag ut och dag in. Den bubblande känslan jag har i kroppen är tack vare er och tack vare att ni kom hit till mig idag och blåste så mycket liv i min lägenhet.
Tack för att ni ser till att jag får så många bästa dagar i mitt liv!
En annan sak; Freja hade just storstädat sin lägenhet när vi var där för att det var planerat att ÖP skulle komma förbi och göra ett "hemma hos-repotage". Resultatet blev detta. Stolt!!
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar