clara & frida

För ett år sen kände jag såhär:

Någonting fult har slagit rot inuti mig. Jag är lättstött, svartsjuk, gnällig och lite taskig. Det är så längesen jag sist behövde genomlida den här delen av mig själv, så längesen att jag nästan trott att den blivit fullständigt tillintetgjord, men nu finns den inuti mig. Igen. Det känns som om jag förgiftar allt jag tar i. 

Jag hade träffat någon jag inte alls hade planerat att börja tycka om och ville slå emot, kämpa emot, men föll ändå. Och jag var så rädd för att han aldrig skulle tycka om mig lika mycket, att han skulle vilja ha någon annan.

Aldrig är jag fulare än då. När hela kroppen bara utsöndrar svartsjuka för varenda blick han låter vila på någon annan. Och det är en av de värsta känslorna jag vet, ändå är det så svårt att låta bli att känna så ibland. 

Men det blev bra ändå tillslut. Det fula gick över. 

/clara