jag kan se mitt namn i tidsbokstäver men jag kan inte tro att jag fortfarande lever

Här är en lite osammanhängande text jag skrev i tisdagskväll:

Först och främst så är jag en kombination av morgon- och kvällsmänniska. Detta gör att jag sover väldigt lite, vilket jag vet är dumt men ändå inte gör något åt. Från att jag vaknade tills nu, klockan halv elva på kvällen, har jag varit trött. Och när jag är trött så är jag antingen helt känslokall och tom eller så är jag som idag, när precis allting känns. Jag frågade t ex. en kund "vilken sorts strips vill du ha? det ingår i mealet!" istället för dipp, vilket medförde en ganska konstig situation och bakom mig hörde jag Sara skratta och mumla "men är Frida liiiiite trött eller?". Samtidigt i Lyan råkade Clara säga "katt!" istället för "tack!" när hon betalade. Ganska kul tycker jag.

Och efter det har jag varit ett konstant känslovrak tillsammans med Clara. Jag har gått tillbaka till min gamla skola som om det vore helt naturligt, tagit med mig kladdkaka fotoalbum och en låda med andra viktigheter,  bläddrat i all nostalgi tillsammans med Minervavänner, fått fotoalbumet halvt förstört av några killar, skällt ut dom mer än var jag någonsin i närheten gjort mot någon annan vän för att jag blev så arg, gråtit (och skrattat lite) över sitationen, gått igenom det som förut var ljuskorridoren med stela måndags-efter fest- hej (men som nu är helt ombyggt), spelat Håkan och åkt till ICA för att köpa Keldas tomatsoppa, legat i Claras säng och skrattat så jag gråtit åt gamla facerapes, sett på söta isbjörnar som hon visat, tröstat, pratat, hatat allt, älskat allt, bytt ut deppiga låtar mot gamla Katen Röd-låtar, hjälpt Olle att städa ihop på Sibylla som om det vore vårt egna lilla familjeföretag, köpt lösviktsgodis och skypat. 

Och det var så skönt att känna att det finns inget annat ställe jag hellre vill vara på än här med henne i det här rummet med sprängande huvudvärk, isbjörnar och tårar. Blanda komiskt och tragiskt. Försvinna ut från bubblan med dubbla jobbpass och P3 dokumentärer om rånade värdetransporter, falska Brilloboxar och spelskandaler. Det har ju egentligen ingenting att göra med mitt liv och vad jag känner. Tystnad i ett tonårsrum med en vän betyder så jäkla mycket mer.

/Frida