Det är så märkligt när man umgås med någon igen som man en gång visste precis allting om. Och som man fortfarande vet så mycket om fastän det gått så många år sen vi slutade att vara med varandra. Men hon var ju med när jag blev jag och sånt försvinner inte. Har varit en så himla bra kväll ändå och foton från barndom gör mig alldeles lycklig och sorgsen på en och samma gång.
Har fått klappa gammal hund (tänk att han varit liten som en falukorv och gullig valp!) och pratat hästar och resor och barndom. Älskade Östersem, vad jag är glad att jag fick växa upp just där.
/clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar