Kanske var vi lite övermodiga när vi sa att det blivit vår

Idag är jag hemma. Sådana dagar brukar jag känna mig väldigt lugn, som att jag äntligen får stoppa ned huvudet i ett mörkt hål och slipper se omvärlden för ett litet tag. Det behövs ibland. Och idag känner jag verkligen hur mycket jag har saknat denna lugna stillhet som råder när det bara är jag hemma, när resten av  det röda huset på Frimansväg är tomt på människoliv. Det händer inte så ofta. Mitt hem är min lilla fristad. Det är bra på att vara mitt svarta hål, dit jag alltid kan försvinna när jag behöver lugn och ro. Och nu känner jag mig så harmonisk att huvudvärken knappt stör. 

Puss

/c