Begravning med gamla skröpliga människor ger mig hjärtsnörp. Jag har andats igenom gråtattacker medan hjärtat stundtals bara har stannat helt, eftersom det inte finns någonting annat det kan göra, än att stanna. Jag har tagit i hand med gamla farbröder och fastrar, de som jag alltid kallat för Syskonen, men aldrig riktigt träffat innan. Nu samlas vi runt en annan människas död och några gråter. En klump har fastnat halvt om halvt i hals och hjärta. Jag har inte förlorat någon i och med hennes förlorade liv - men döden är så påtaglig att gråten fastnar där ändå.
---
/clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar