Jag fyller nitton år idag. För en halvtimme sen kom en ensam mamma och sjöng för mig. Idag saknar jag Australien. Skulle kunna göra ganska mycket för att få fira min födelsedag tillsammans med mina vänner på the workers club istället för i detta mörker med en skoldag som slutar halvfem.
Det har hänt så mycket på senaste tiden och nu är inte rätta tillfället till att lida av ett svagt hjärta. Jag tänker att nu kommer det inga fler tårar för att ett ögonblick senare sitta och gråta igen. I korta ögonblick förstår jag vad det är som har hänt, men det gör så ont att hela kroppen försöker att stänga det ute.
Det finns inte så mycket annat att göra än att krama om varandra och vara snälla. Och jag är så glad att jag har er.
Nu fyller jag år. Jag hoppas att det blir ett lika bra år som mitt förra, fastän det nog är ganska omöjligt. Att vara arton var ganska magiskt.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar