Fick ett mail om att min bror ska på beach party festival i Florida. Blev nyfiken, tittade artisterna, läste THE SHINS. Började nästan gråta av avundsjuka, men han lyssnar inte ens på the shins. Det var kanske fem år sedan Clara visade dem för mig. På den tiden lyssnade vi mest bara på The Shins och Franz Ferdinand, och när det var skolarbeten så skrev man oftast om något av banden. Det är den typen av musik man aldrig lessnar på. Lyssna på albumet The Shins – Wincing The Night Away så förstår ni.
Jag målar om inne på mitt rum, allt ska bli vitt. Därför sov jag nere i soffan i natt och fick sällskap av min hund. Det var mysigt tills hon vid sjutiden började drömma mardrömmar och röra på sig. Nu i efterhand förstår jag inte att jag kunde bli så arg. Men den där känslan när man är för trött för att göra något åt situationen så man ligger bara där och hatar allt som rör på sig och allt som låter.
/Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar