Vänner sen jag vet inte när, nära på något sätt, vi har ju alltid varit det. Bra vänner. Nära vänner. Suttit ute halva natten och pratat, sovit hos varandra, åkt in till stan för att mötas halvvägs och bara hänga i en halvtimme och sen ta bussen hem igen.
Bråkat, tröstat, bara varit. Vi brukar bara vara. Andas. Olika. Vi är ganska olika. Fast gillar samma saker. Köper samma kläder, ser ändå annorlunda ut. Du är du och jag är jag men ändå är det vi på något sånt där konstigt sätt. Jag vet inte ens hur. Du är inte den jag träffar mest. Men en av dem jag saknar allra mest.
Tisdagar, äta lunch tillsammans, gå ut och prata om det som hänt senast, sitta i lyan och dricka kaffe. Förlora eller vinna i Skipbo. Vet du en sak? Ibland när du inte har sett så har jag fuskat. Jag har haft svårt att inte le när jag gjort det men du har inte märkt det än, att jag fuskat. Eller har du det?
Jag saknar dig. Tycker att du är fin. På ganska många sätt faktiskt. Fler än du tror.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar