Jobbade mina timmar tillsammans med min bästa kompis på vårt lilla jobb. Dessutom kom en kär barndomsvän och pratade med oss i en timme. Han väntade tills att jag slutat för dagen så att vi tillsammans kunde gå och köpa några blommor till min pappa. Sen sa vi hejdå och jag traskade hemåt på de där snöbeklädda gatorna och kände mig glad. Det är så fint ute nu. Och ännu finare var det att få komma hem, lägga sig i en soffa framför en brasa och äta god mat och dricka gott vin tillsammans med mina föräldrar. Jag älskar det där lugnet.
Och idag är det ju fars dag. Min älskade pappa. Som alltid har ställt upp och som är så snäll med mig. När jag bodde i Australien och läste filosofi och inte förstod någonting, satt han timmar och läste igenom allt mitt material bara för att han skulle kunna hjälpa mig. Och som har läst igenom och rättat och sågat tusentals arbeten jag gjort. Som berömt mig. Som tar mig på allvar när jag säger att någonting är konstigt med mina händer istället för att bara avfärda det med att det SÄKERT inte är någonting. Min pappa som alltid lyssnar och som tar sig dit. Tack för att alla gånger du lät mig stanna hemma från skolan i högstadiet när jag mådde så himla dåligt och istället lät mig bränna höstlöv på baksidan tillsammans med dig. För allting du tagit med mig på. För att du har fått min uppväxt att vara så himla trygg.
C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar