clara & frida

Det är ofta ganska positivt att vara bra på förändring. Men ibland, som nu, nästintill äcklar den egenskapen mig. Jag blir så avtrubbad, så svårt att känna något för det som händer. Det är måndag och jag lagar jordärtskocksgratäng åt mig och min mamma när hon berättar att pappa just ringt och sagt att han ska opereras på stört. Och allting bara fortsätter. Jag saltar och pepprar och tänker inte så mycket alls. Jag vet inte vad jag borde tänka eller borde känna. Kanske vågar jag inte. För jag vet inte vad det betyder. Så jag lagar vår middag, äter den och diskar åt oss efteråt. 

Medan han ligger i en operationssal sex kilometer bort. 

C