Den senaste tiden har präglats utav värme och fester. Har varit på baler, suttit i parker och druckit vin ur petflaskor likt vi gjorde den där hösten i ettan.
Och nu tar detta slut.
Å.N.G.E.S.T.
Nu ska jag bli tvungen att skapa något slags nytt liv och jag verkar inte vara redo för det.
Tjugo freaking år och det känns bara som om jag aldrig kommer kunna åstadkomma något jag är stolt över.
Fast jag borde kanske skriva om saker som är bra istället. Som att jag och Olle åkte till bylla idag, hängde med arbetskompisar och sen njöt av det vackra vädret. Han skjutsade mig på sin cykel till stan och just då kändes livet som en Håkan-låt. När jag krampaktigt höll fast mig om hans rygg.
Eller att jag får hänga med mina gamla vänner som jag börjat sakna så mycket. Som är tryggheten. Behöver trygghet i tider då allt slits isär.
Var i alla fall snygg på balen. Och ja, jag är sjukt osammanhängande.
/Clara
fredag 31 maj 2013
torsdag 30 maj 2013
det sista av maj
Friskolebal, |
hemmagjorda kycklingburgare, Tingshuset med Clara och Frida och SP-bal. |
Min babe<3 |
Mors dag,
|
lördagsfest med alla dessa nya och gamla vänner, en sista Lyrans vårfest som bitvis spenderades uppe på detta tak,
|
och så en onsdag då jag åt middag hemma hos Clara, spelade kubb på Campus och sen cyklade hem och tänkte att Östersund blir nog fan i mig inte finare än så här.
/Frida
|
måndag 27 maj 2013
Ett utkast från i torsdags
utkast:
Igår sa vår lärare åt oss att skriva en kort krönika om det som vi är mitt uppe i just nu. Jag beskrev studenten såhär "Det är tiden för drömmas att gå i kras och för vänner att skiljas". Det kanske inte är så konstigt att jag är rädd för att behöva lämna den här skolan, att ångest pumpas runt i detta stackars blodomlopp. Det kanske inte är så konstigt.
Igår sa vår lärare åt oss att skriva en kort krönika om det som vi är mitt uppe i just nu. Jag beskrev studenten såhär "Det är tiden för drömmas att gå i kras och för vänner att skiljas". Det kanske inte är så konstigt att jag är rädd för att behöva lämna den här skolan, att ångest pumpas runt i detta stackars blodomlopp. Det kanske inte är så konstigt.
Därför kände jag idag JAG KLARAR INTE AV ATT VARA ENSAM och JAG VILL INTE VARA SJÄLV. Så jag ringde till Olle och frågade om jag fick komma dit. Vi har ätit middag och trötta tittat på serier i hans rum. Nu sitter jag i Fridas rum (medan hon är på jobbet) och Olle städar sitt rum. Skriver på min sista uppgift som snart ska skickas in. Orkar inte mer vill inte mer.
Istället tittar jag på mina stjärnkonstellationer som går att bevittna på min hud. Funderar på om jag också borde rita streck emellan dem, för att skapa nya stjärnbilder. Precis som alla andra med vackra födelsemärken.
/clara
söndag 26 maj 2013
London, dag 2.
Fredagen började vi med att möta upp Johannas vänner för kaffe och prat. |
Sen började vi sakta men säkert bege oss till Victoria Station. |
torsdag 23 maj 2013
London, dag 1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)