Lite såhär: att vara glad överallt förutom hemma. Sover borta, sover i Fridas säng fastän hon är i USA, sover alldeles för många i en för liten säng. Känner hur stressen fräter i magen, liksom den gjorde innan jul. Åker hem och duschar, äter, åker därifrån igen. Lämnar mamma orolig. Jobbar, tittar på film med Olle. Mina händer skakar och hjärtat slår för fort. Men nu blir det några lugna dagar innan jag åker till New York. Behöver få andas utan att känna ångest.
Men jag är glad i kompisars närvaro. Glad för att jag har världens bästa chefer som kommer och hämtar mig och sen skjutsar till lugnvik. Det är så mycket som är bra!!! Så varför måste jag känna det här destruktiva? Trött på sådant.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar