Hej hallå! Ligger cirka två veckor efter med att berätta om vad som händer. Men just nu är jag i Seal Beach, Kalifornien. Under de senaste dagarna har jag bland annat åkt runt i Wisteria Lane, posat med en kanin utanför Playboy Mansion i Beverly Hills för att Laura och mamma tyckte att det var en sån bra idé (det tyckte även dörrvakten), besökt ett akvarium (lätt topp fem av bästa saker som hänt under resan), studerat människor på Venice Beach och ätit mycket gott då mannen i huset älskar att att laga mat. Ätit en del hamburgare och åkt mycket bil också. Är ju trots allt i USA.

Kommande två nätter spenderas i Las Vegas! Sen åker vi hit till Seal Beach igen. 8 april flyger vi tillbaka till fina Sverige.

Frida

HYDE PARK. På väg till Hannahs college stannade jag, mamma, Hannahs pappa Richard och syster Julie til vid Hyde Park. Det är platsen där Franklin.D.Roosevelts familj bodde. Bäst av allt var att gå runt inne i huset där dom bodde. Det var lämnat det precis så som det såg ut dagen då Franklin dog, år 1945. Man kunde bland annat se hans pojkrum, sällskapsspelen i vardagsrummet och en speciell telefonen han använde under andra världskriget. 

/Frida

Den här bilden får representera det jag känt för mina vänner denna helg. Har suttit gråtfärdig med ett hjärta på bristningsgränsen och tagit tag i Adams arm på en förfest, aldrig velat släppa honom med blicken. Han var ju hemma han kom ju hem och lyckan i det. Har sprungit ikapp en saknad själ på stan som också kommit oanmäld till Östersund över helgen. Bara stått framför honom och absolut inte kunnat säga någonting vettigt överhuvudtaget bara för att jag var så glad över att se honom. 

Har stått inne på en toalett och ännu en gång konstaterat att det är omöjligt att ens försöka dölja hur jävla bra vänner vi är. Det går ju inte för våra känslor smittar ju av sig på den andre och det är ju vi mot allt. 

Så summering. Mitt lilla hjärta har varit fullt av varma snälla kärlekstankar om mina fina vänner denna helg. Och jag har hållit hårt i dem och aldrig velat släppa taget. 

Snälla ni, försvinn inte. 

/Clara

Idag har jag saknat Östersund väldigt mycket. Jag saknar att snacka om sånt 19, 20-åringar pratar om, dricka öl med kompisar eller dela säng med en bästa vän. Tingshuset, mitt jobb, gågatan. Ser så mycket framemot VÅR där hemma, och har ju till och med sån tur att jag hinner komma tillbaka innan Carro åker till Barcelona igen.

På flyget hit till Seattle gjorde jag klart filmen från när jag hälsade på henne. Så här är den:

/Frida

TIDEN.

den bara går.

Fick träffa Carro igen. Kändes som om det var två veckor sen vi satt på Tings och drack kaffe. Egentligen var det i oktober och allt har förändrats sen dess. Men ändå. Tiden, tiden. Det var underbart att återigen få sitta i hennes kök och äta kvällsfika med henne och Sussi, mamman alltså. Ännu mer underbart att få tränga sig ned i en nittiosäng och bara prata om allt det där som händer i varandras liv som vi inte har haft en aning om.

Men mitt uppe i allt det här känns det inte som att det finns något stopp, inget slut att förlita sig på. Jag borde veta bättre.

Detta magont, denna ständiga känsla av att alltid ligga bakom, ligga efter, att aldrig få slappna av. Fan vad det tär.

Jag pladdrar. Kan inte fokusera på en grej. Tänker en och säger något annat.

/Clara

Hännah

Efter NYC så tog vi ett tåg ut till Hannas hemtrakter. Mamma bodde i hennes barndomshem och jag i hennes studentrum på Hamilton University. Så jag följde med henne på några lektioner, träffade hennes vänner och var till och med på en rugbyträning. Rätt intressant när jag aldrig har sett en match ens. Hur som helst var det så KUL att få träffa henne igen. Det var ju det som var huvudsaken och jag insåg verkligen hur bra vi känner varandra. Höra om hemligheter och berätta om allt som hänt sen hon åkt.

/Frida

NYC

NEW YORK. Det var inte tänkt att vi skulle åka in till NYC men när vi ändå var så nära så bestämde vi oss för att i alla fall sova där en natt. Så jag, mamma, Fredda och Leah tog bussen från Philadelphia. 

Så någon timme senare var vi på Time Square.

Där köpte vi biljetter till Lion King.

Sen planerade vi att åka ut till Harlem.

Men kom aldrig så långt. Det blev en "vertical tour" i en kyrka istället. Jag förstod vad guiden snackade om på första våningen, sen när orden blev allt mer avancerade tappade jag det helt och slutade lyssnaa. Men det var helt okej ändå, kyrkan var väldigt vacker.

Efter kyrkbesöket gick vi och fikade. Tyckte att den här mannen passade bra in på stället.

Sen gick vi tillbaka till kyrkan för att lyssna när några på ett repeterade .

Efter det tog vi tunnelbanan upp till Chelsea.

Träffade José på en solig Highline. Highline är ett gammal järnvägsspår som går över några gator här och som man nu kan promenera på. 

Eller sitta såhär och bara ha det bra. Om det finns någon ledig plats det vill säga.

Sen var det dags på middag på en fin fin restaurang.

Och sen Lion King! Lika underbart som jag minns det. 

Avslutade med Frozen Youghurt. 

/Frida

Lämnade New York i blåst och regn. Möttes av vidunderliga snövidder som sällan varit lika vackra. Ändå har jag ont i magen av att vara här, över att vara tillbaka. Här är två bilder i alla fall från en fin men kall dag: 

 

/Clara

PHILADELPHIA DAG 2. Utan tvekan den lugnaste och skönaste dagen hittils. Kom ut från huset vid tre-tiden, gick på fotoutställning, besökte bibloioteket där Leah spenderar stora delar av sina dagar och åt sedan middag i flera timmar. 

/Frida

Philadelphia

PHILADELPHIA DAG 1.  I Philadelphia bor Fredda som mamma lärde känna när hon pluggade. Jag var här på Leahs Bat mitzva när jag var elva och så hälsade vi på igen när jag var fjorton. Ändå kändes det som igår när jag kom dit. Det var lite som att komma hem när man cyklade runt i en stad när man faktiskt hittar utan karta.

Så första dagen cyklade vi omkring, fikade och gick på en konstutställning (namn: The Barnes Foundation) där det fanns diverse kända tavlor som en rik snubbe samlat på sig innan konsten i Eurupa fått amerikanernas uppmärksamhet. Vi besökte även Leahs Universitet där vi bland annat träffade en fotograf som visade oss runt där han jobbade. 

/Frida