clara & frida

Min pappa har väntat på att en domherre ska komma. Han gillar fåglar. Han brukar stå och titta ut genom våra fönster på de två fågelholkar och två fågelbord som finns på vår gård. Och idag kraschlandade en liten domherre i vårt fönster så hårt att hans lilla nacke bröts. Han såg så hjälplös ut där han låg i snön. Vi tog upp honom och hans kropp var fortfarande så varm fastän det lilla hjärtat hade slutat att slå. Och där låg han i våra händer. Den fjäderklädda kroppen var så mjuk, och så skör. Lilla fina fågel. Att livet kan ta slut sådär.


/clara