clara & frida

Denna sorgens dag. Det är precis ett år sedan jag flyttade hem nu. Skrev precis till mina vänner att jag hoppades att de bar svart dagen till ära. En skrev "I'm not going to lie, I had already seen the date and the calendar this morning and had thought how quickly a year had passed. But if a year can pass that quickly, then ten more months skall be a breeze" och jag saknar dem så!!

Det var en söndag vi åkte och hela den helgen var så känsloladdad med så många avsked. Jag minns hur roligt vi hade det under fredagen men hur jag inte klarade av tanken på att sova ensam, och därför åkte jag till någon vars bröst jag fick vila mitt huvud på. Dagen efter åt vi frukost på ett café och hånglade i hans bil. Jag minns hur vi fyllde upp ett stort bord på en fin restaurang där alla satt och snörvlade av sjukdom, och hur vi gick till en bar senare den kvällen och bara grät. Kärleksförklarade varandra.

Jag saknar er så. Mina roliga och knäppa vänner som bjöd in mig och lät mig bli en del av deras gäng. De gjorde mig till någon viktig och någon som hörde till, hörde hemma. Jag kan inte ens tänka mig hur mycket svårare allting hade varit om jag inte hade träffat Faizee och Bridie min tredje skoldag? Är så tacksam för det året och jag saknar dem så himla mycket. Jag hoppas på tio månader <3 

/clara