Det var längesen jag var lika lycklig som jag var igår. Det har gått så lång tid sen sist men jag kände igen varenda rörelse och lukt. Hur det plaskar medan man går eftersom vattnet bildat en pöl i mina sen länge trasiga ridstövlar. Det var jag mamma och Tore som red islandshästar i Ottsjön igår. Så längesen någonting var så vackert som det. Och min skruttiga, fina lilla häst som var stark och trygg.
Ja allting blir osammanhängande och ganska töntigt men hela mitt hjärta sväller av bara tanken. Och den elvaåriga lilla Clara som fortfarande finns, men långt därinne, har fått sin röst hörd liksom. Efter några år av tystnad.En fruktansvärt bra och lycklig dag på alla sätt och vis. Jag och Bleikur <3
/clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar