Man ororar sig för så mycket.
Att man ska känna sig för uppklädd.
Att man ska skriva till någon och få ett dåligt svar.
Att ljudet inte ska fungera i en aula.
Att det inte ska komma någon publik.
Att det ska bli pinsamt tyst när man träffar någon.
Att man ska få hjärnsläpp på prov.
Att man ska missa tåget.
Att man ska gå upp i vikt.
Att man ska ha hål i tänderna när man går till tandläkaren
Att man inte ska hitta någon klänning.
Att det mesta någon gång tar slut.
Att det inte ska bli precis om man tänkt.
Bara nästan.
Gud vad vi oroar oss i onödan.
Det blir ju som det blir: Inte alltid som vi tänkt.
Kan vi inte acceptera det istället.
Kan inte jag acceptera det istället.
/Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar