I'm on fire

Behöver perspektiv och distans. Nu påbörjar jag bara texter jag aldrig skriver klart och lyssnar på I'm on fire, bara för att jag såg på The Hunter i måndags på bio klockan elva på förmiddagen, och hela hjärtat bara vred sig i den scen då den låten spelades. Är glad, är ledsen, är ingenting. Räds för januarimånad och fruktar trötthet likt den som övertog min kropp i maj. Tänker att det är lätt att vänja sig vid nytt men svårt att vänja av sig med gamla vanor. Längtar fasar saknar. Hjärtat blir ju så trött av allt det här, somnar gång på gång fastän det är mitt på blanka dagen. Men mår samtidigt så himla bra och är glad åt lediga dagar, åt tid att tänka. Skriver långa mail till vänner där på andra sidan jorden och önskar tid med de som är mina närmsta. Fast snart ses vi. Så nu passar jag på att glädjas åt nätter med slingriga ben och pussar mellan skulderblad istället. Allting är så virrigt men ändå så självklart.

/Clara