Det är tråkigt att behöva vara ledsen. Det är också väldigt tråkigt att behöva bli besviken på människor man hoppats att aldrig behöva bli besviken på, eftersom man tycker så himla mycket om dem. Eller i alla fall en gång gjorde, för nu när det där någonting har kommit emellan och man är längre bort ifrån varandra än vad man varit tidigare, då får man syn på saker man inte sett förut, sånt man inte kunde se då man var för nära. Och de nya händelserna orden och avsaknaden av kontakt får en att börja undra ifall man ens kände den personen eller om det aldrig var lika speciellt eller bra som man först trodde. Då blir man besviken på sig själv också, för att man varit så blind och så dum och inte verkat förstått någonting, och den besvikelsen är ännu tråkigare att bära runt på.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar