*Jag kunde knappt hålla mig för skratt när min mormor kom yrvaken ned från trappen och frågade mig om det var natt eller morgon. Hon kunde inte tro sina öron när jag sa att den var elva på kvällen.
*Lyssnar på gamla musiklistor. Det är konstigt att tänka på hur mycket som har förändrats sen jag började att lyssna på den där listan i januari. Det är så mycket som har hänt det här året, inte konstigt att mitt hjärta är lite ur balans då och då av alla yttre påfrestningar.
*Att vara utan sina vänner en lång tid är ganska skrämmande, spännande, nyttigt och ledsamt. För en del saknar man så mycket att man inte vet vad man ska ta sig till, medan man slutar att prata med andra. Det kommer dagar då man inser att man inte längre har en aning om vad som händer i deras liv och undrar hur det kunde hända, när man alltid varit en del av det innan. Och då kan det kännas så himla sorgligt för att ingen ens bryr sig. Fast då tänker jag lite mer på de som hör av sig till mig med, och då känns det okej igen. Men det kan vara himla bra och nyttigt att vara utan dem också, för man tvingas ofta bli modigare än vad man egentligen känner sig (och så får man träffa så många nya fina människor).
*Jag tycker att Melbourne är världens bästa stad att bo i. Det tycker många andra också, och i år blev den utsedd till att vara The world's most liveable city. Tänka sig att jag lyckades bo här just det året.
/Clara |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar