Jag bara pratar och pratar men var vill jag komma? Jag vet inte

Imorse när jag var vaken men inte kroppen bredvid var det så låg jag och läste igenom alla mina anteckningar på mobilen. 122 stycken om att börja om, göra slut, längtan, kyssar, nya vänner, ensamhet, rädsla, nya bekantskaper och olika slags förhållanden. Jag har hunnit med så himla många känslor det här året. Och när man tänker efter så är det inte så konstigt att kroppen inte riktigt orkar med alla känslostormar, det gjorde inte min. Men som mamma alltid säger, jag är bra på att ta hand om mig och låta mig vara sjuk och bara vila när min kropp behöver det. Därför låg jag på soffan och växlade mellan att titta på svenska filmer eller stirra på väggen i tre veckor. Sen orkade jag mer igen och nu mår jag så himla bra. Har liksom kommit tillrätta med livet. Det tär på en att flytta, speciellt när man inte pratar samma språk. Men nu har jag hittat hem. Så känns det. Nu har jag två hem. 

/Clara