Kjarta i stan

I söndags provkörde vi en ny bil. Kul, tänkte jag, och frågade om jag fick övningsköra. 'Självklart' svarade pappa och 'Gud så kul!' tänkte mamma, som genast ville följa med i baksätet. Med sig fick hon även Hannah. Frida ska köra en ny fin bil (!!), dags för en familjetur.

Vi åkte runt på lite smågator. Eller skuttade fram snarare. Bromsarna var för bra, jag var inte van. Tvärstopp direkt.

Hur som helst, efter att vi parkerat på ett ställe i stan så ville inte bilen starta igen. Så där satt vi. I nya fina provbilen, hela familjen. Kom ingenstans. Eftersom att alla var med så fanns det ingen som kunde hämta. Så det var bara till att gå. Eller ja, gå och gå. Pappa gick, vi andra väntade. Två timmar tog det från att bilen stannade till att jag fick åka därifrån. 

Vi skulle ju ha en trevlig familjetur. 

Efter incidenten åkte vi till Jamtil, jag, mamma och Hannah. Det kändes nästan lite konstigt att komma tillbaka dit. Jag har sen jag var jätteliten tyckt om att städa och möblerat så när jag kom dit fick jag massa minnen från hur det var att leka där vid hästen med släden. Istället för att låtsas som att jag red så ställde jag alltid upp matvarorna så fint som möjligt i hyllorna bredvid. Det sitter som kvar.

Vi åkte dit för att se fotoutställningen Kjarta i stan men jag fastnade mer för en utställning som hette Paradiset. På ett ställe fanns det massor av ord och så fick man välja 18 stycken som man tycker är viktigast för en själv. Allt från fred till jorden, medmänsklighet, hopp och solidaritet till att få en ny mobiltelefon, en snygg kropp och att bli kär.  

Kjarta i stan var mer speciell. Ganska intressant. Julia och Hedvig beskriver det bättre än jag.

/Frida