clara & frida

Det känns konstigt att tänka att det där var sista natten jag sover i det rummet. Att jag aldrig mer kommer vakna upp med katt i säng och slingriga ben. Och aldrig mer kommer jag gå längs de gatorna för att komma fram till det huset med trädet, vars grenar alltid är täckt av blommor liksom marken under det.
Men allting annat finns ju kvar. Bara någon annanstans.

Fint hus på vägen 

/Clara