Dance, dance or we are lost

Pappa hade sett en så fin film idag på bio och tyckte att jag och mamma borde gå och se den. Så då gjorde vi det och den var helt fantastiskt fin. Gåshud och tusen sorger och skratt. I en scen skrattade jag så jag knappt kunde andas, och just den scenen tyckte mamma påminde så mycket om mig. Filmen heter Pina och är en film för henne, gjord av hennes dansfamilj. Åh. Helt underbar.

/Clara