Ytterhogdal

Den här veckan har jag jobbat på ett fotbollsläger i Ytterhogdal. Jag har skrattat åt alla barnen, lyssnat på alla dåliga bortförklaringar, alla myggbett, somnat av utmattning i ledarrummet, nattbadat när alla är har gått och lagt sig, bränt min bleka hud och fått en snygg bondbränna. En av de bästa händelserna på veckan var en av de 13-åriga tjejerna som helt plötsligt inte vågade spänna foten när hon skulle slå till bollen. Tess gick fram och frågade om hon hade ont eller vad det berodde på. Hon svarade, smått generat, 'ja alltså.. det är såhär... jag har nya strumpor...(så det är lite ovant)'. Haha.. sötast på av alla.

Det är en ganska speciell känsla att komma tillbaka till ett läger som man vet att man tyckte så mycket om när man själv var där. Se alla osäkra tjejer som inte riktigt vågar gå fram till ledarna första dagen och som tvekar sista dagen när man ska krama varandra hejdå. Se alla killar som ser så mycket upp till sina ledare och som hela tiden ska vara lite kaxiga, bara för att. Men sen, när småtimmarna kommer, och man kanske är på sitt första läger någonsin, då kommer de smygandes in till ledarrummen och är som vilka ängsliga barn som helst. Några åker hem bara efter en dag, andra sover inte ordentligt på en vecka. Vissa  kan man knappt väcka för att dom sover så bra. På golvet, med de tunna madrasserna, bland chips och lukten av fotbollskor, i klassrum tillsammans med 30 andra tjejer och de säger om och om igen att de aldrig vill att veckan ska ta slut. 

/Frida