Resan hem kändes dubbelt så lång som resan dit. Jag snubblade på kanter som bokstavligt inte existerade, jag grät när jag råkade ta all Chili på en och samma tugga, jag kunde inte sova, jag var för trött för att läsa och ingen av de 100 filmerna som fanns passade för stunden. Därför var ganska underbart att komma hem. Vandra runt på gatorna i Österbybruk, åka runt på grusvägarna och berätta om resan och sen komma fram till huset, springa upp på mitt lilla rum och slänga mig på sängen. En säng liksom, inte en flygplansstol.
På kvällen var jag med Anna och bror. Vi spelade fotboll barfota på gården, gick över till grannen och köpte potatis, åkte på djursafari på kvällen och ännu än gång så tänkte jag på hur fin en svensk sommarkväll är egentligen är.
/Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar