Dag 16. Here you come again

Trängs i en av de röda sofforna, ljusen är tända och huvudet tungt. Snart är dessa tio dagar över och det känns så sorgligt och ledsamt och jag vill aldrig mer sova ensam. Om en timme är mina föräldrar tillbaka till Melbourne och på söndag åker vi tjugotrettio mil bortåt, snart är det onsdag och hejdå och vetskapen om att man inte kommer att träffas förrän om ytterligare sex månader. Det känns så jävla tråkigt och onödigt och så tomt, gud vad jag kommer att sakna det här.
Men det bästa är att den här tiden inte hade kunnat bli bättre än vad den varit. Nu ska vi kramas i min säng.

Jag och Anna<3

/Clara