Det bara är där men man vet inte varför eller hur det tog sig dit, det känns i hela kroppen att det fastnat där

Sitter utanför och tittar in genom glasrutorna, på mina vänner som skrattar och dansar till benen viker sig, men kan inte dela den glädje de känner. De frågar vad som är fel och jag svarar att det inte är någonting och sen dansar de vidare och jag sitter kvar. Jag skrattar när vi drar in helium i lungorna och pratar med roliga röster men det är det. Jag vet inte varför eller vad, men det är där och det tar över mig ikväll, jag kan inte känna någonting annat än det. Någon slags tomhet som växer och växer, ett svart hål som slukar allting annat.
Kanske beror det bara på att jag klädde ut mig till någon slags emo ikväll och såg ut som på bilden, eller så är det någonting annat.

Jag hoppas att sömn ska bota mig. Om inte så har jag en plan B som heter Bridie. Vi kramades i två minuter när vi såg varandra ikväll och båda brast ut i åh-vad-jag-har-saknat-dig och åh-vad-jag-tycker-om-dig, så vi bestämde att morgondagen ska vi spendera med varandras sällskap. Det gör mitt annars så oroliga hjärta lite lugnare. /Clara