Sitter i Claras säng och lyssnar på Billie the Vision. Anna sover, Clara är på nedervåningen. Själv så försöker jag besegra jetlagen. När jag åkte hit trodde jag bara att det var första dagen som skulle vara jobbig. Jag trodde att jag skulle vara trött hela dagen, men att jag skulle hålla mig vaken, sen somna, för att sedan vakna som vilken person som helst som bor i Melbourne. Men så lätt var det inte. Istället så vaknar man mitt i natten och kan inte somna om, eller så blir man trött på kvällen. Som igår när vi var påväg till en fest. Det jag var mest rädd för var att somna någonstans. Hade sett rätt kul ut. Den där tjejen från Sverige som är här för att träffa Clara, ja precis, hon som sover där borta i hörnet, hon ja. 8 timmar är stor skillnad. 40 timmars resa från min dörr till Claras. Australien ligger så himla långt bort.
Men vi har landat nu. Vi är här nu. Omtumlade, men här. Våra kroppar är här, men det är så svårt att förstå. Och samtidigt som det är svårt att förstå att jag är här så känns det också som att jag inte ska åka hem igen. Klart jag ska äta rostbörd med lite väl mycket smör där nere i köket, dricka upp juicen som Roger har köpt hem, prata med Cahterine om staden, smygäta bullarna från frysen, bada badkar, GÅ PROMENADER MITT I NATTEN MED CLARA OCH PRATA OM ALLT OCH INGENTING. Sådär som man inte kan göra på Skype, sådär som man inte gör med vem som helst. Vandra runt på gatorna, titta in i skyltfönstren och önska att man var rik (det är coola affärer överallt).
Det är fjärde kvällen redan och det går fort. Idag har vi varit och firat Svensk Midsommar i Svenska Kyrkan. Det var fint och man glömde lätt att man inte kunde säga vad som helst om vem som helst för där kunde folk förstå var man sa. Vi drack kaffe och åt tårta (eller okej jag åt bulle, som inte ens var en bulle. Blev lite ledsen när jag insåg att det var ett wienerbröd). Vi tittade på alla som dansade runt stången och nynnade med i alla låtar, sen gick vi runt i ett fint område med hus man svor när man såg för att de var så lyxiga och stora. Fortsatte genom stan, tittade på allt inne på American Apparel och önskade ännu mer att man var rik. Vid sextiden kom vi hem, åt god middag och nu sitter jag här. Anna snarkar till ibland och Clara borstar tänderna. Albumet jag lyssnar på är slut och jag orkar inte trycka på replay. Jag ska nog hämta internetsladden och lägga upp det här lilla namnlösa dokumentet på bloggen istället. Förresten, festen var jätterolig. Bra fredag och jag gillar alla människor här. Alla är glada, sociala och intresserade. Och roliga. Och intressanta. Jag var leopard och kände mig lite väl nedklädd för det var många som verkligen hade gått in för det, men så fick det vara. Klockan 4 kom vi hem till Clara, jag Anna och två andra tjejer, med anstikstmålning som smetade av sig på lakan och vita kläder fulla med vinfläckar som vi fortfarande inte orkat ta bort.
Hejdå, Sverige. Vi ses om ett tag. Ska ha världens bästa veckor här först, med bästa vänner och alla andra nya.
Kram
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar