clara & frida

Tomma ord på ett tomt papper, du betyder allt just nu

Du var lerig på benet och röd i ansiktet, du gjorde 80 armhävningar och jag tittade på. Sen duschade vi, det var längesen vi duschade tillsammans hemma hos mig nu, sen la vi oss i sängen och pluggade. Du i kalsonger och jag i trosor och i den tshirt jag hade på mig första gången du sov hemma hos mig. Det var så längesen nu, hur kan man lära känna en människa så snabbt? Hur kunde du komma så långt in på så kort tid?

Snart är det sommar och det blir våran första sommar tillsammans, jag vill säga att jag älskar dig men jag vet att du inte skulle säga detsamma till mig. Det betyder inte att du inte gör det, bara att du inte vet. Jag vill inte berätta om det för mina vänner för det låter så fel. Jag vill inte att alla ska veta hur många gånger jag har fått svårt att andas när du inte svarat med samma ord, när jag sagt att jag är kär i dig. Du är så rädd för att göra fel och säga någonting som du kanske inte menar när allt kommer omkring, men du är kär i mig, det vet jag att du är. 

Sådär kände jag för nästan exakt ett år sedan. Och bara någon vecka senare exploderade det, och den sommaren var våran och ingen annans. Vi bodde med varandra, vi längtade de nätter vi inte sov i samma säng, vi lagade mat och han lämnade nyckeln ute så att jag kunde komma in om jag var där när han inte var det, och så att jag kunde gå därifrån några timmar efter honom när han var tvungen att gå upp klockan sju för att jobba.

/Clara