- Sitter i en hemlig trädgård och berättar allting som behövs berättas om med en vän jag tycker så himla mycket om och jag tänker att gud så glad jag är för att jag hittat någon som är som mig.
- En av mina finaste säger "haar aar en pooss" när vi träffas utanför filosofilektionen och hon skrattar och frågar om jag förstod vad hon sa. En annan av mina finaste kommer ut och säger "hej du aar boogg!", sen visar de upp sitt svenska lexikon som de gjort själva och säger att de ska fortsätta skriva in viktiga ord där.
- Solen skiner idag och jag som trodde att det skulle vara kallt sitter nu i solen och tar av mig min tröja eftersom det är så varmt och gräset fortfarande är grönt.
- Folk blir förvånade över att jag har byxor på mig, att jag inte är helsvart. De säger att vanligtvis går jag på begravning varje dag. Och jag tänker bara att jag såg de här människorna första dagen i skolan och var så rädd att jag aldrig skulle lära känna dem, och nu känner de mig så väl att de vet om hur jag klär mig varje dag, tänker att jag hade sån tur. Och det är töntigt, men helt sant.
- Pappa rusar in genom dörren och säger "gör dig i ordning! Vi ska till Port Melbourne och titta på solnedgången" och jag hoppar upp från stolen och vi åker spårvagnen ned till stan men inser att vi är försent ute, så vi äter middag på en restaurang istället och pratar om prov, Australiens historia och ibland sitter vi bara tysta. När vi ätit upp går vi hem och kvällen är alldeles mild och jag är så glad för att jag får gå på dessa gator.
- Mamma pratar med mormor över Skype och jag saknar, saknar min mormor som älskar Frankrike, bullar, språk, alfapet, böcker och tjejer som kan stå upp för sig själva.
- Vi tittar på Gynekologen från Askim och jag gråter lite för att Kristina dör och inser att jag är så rädd för allt det, sen skrattar jag åt någonting annat. Och i slutändan så känns det bra.
Och jag kände att ni kanske har glömt bort hur jag ser ut, så, här är jag. Fastän jag sa igår att det inte kändes okej att ta bilder på mig i photo booth och lägga upp här, men nu finns bilden här och jag får nog bara vänja mig. Eftersom jag vet att så många av er tycker det är otroligt intressant att se mig sitta framför min dator och le. Puss. /Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar