Gyllene sjuan som bara består av oss fyra

När jag gick i nian så ville min pappa att jag skulle åka på språkresa till Spanien så jag kunde bli bättre på att prata spanska. Han sa att han tänkte inte betala resan ifall jag åkte med en kompis. Men jag ville så gärna åka med Frida och pappa kom på att hon kanske kunde ha bra inflytande på mig och få mig att fokusera på skolan, så han sa att Frida får du åka med. Och Frida lyckades övertala sina föräldrar efter månader av tjat, så resan bokades och vi fick spendera tre veckor i Spanien. Det var första gången jag var utomlands utan föräldrar och det var där vi träffade två personer som visade sig bli så himla viktiga för oss. Vi fyra var sist kvar på flygplatsen och vi sa att vi måste träffas, vi måste hålla kontakten och någonstans långt in var jag lite rädd för att vi kanske inte skulle träffas ändå. Men jag oroade mig i onödan för fastän vi bor alldeles för långt ifrån varandra så bokar vi dyra tågbiljetter så vi kan få skratta tillsammans igen. Laga pannkakor mitt i natten, prata om allting man tänker på och sova bort halva dagen, bli fulla tillsammans, bada badkar, vara sunkiga och bara göra ingenting.



Här är vi utanför second hand-affären där jag köpte min väska som är gjord av ålskinn för 99 kr, det var så himla varmt den dagen och vi var trötta och hungriga så då ringde vi till deras kompis Elsa. Hon kom cyklandes med ett ica-kort, så då handlade vi och sen traskade vi hem till henne. Det tog oss en halv evighet och svetten rann för det var sådär varmt som man nästan inte tror att det kan bli i Sverige. Sen satt vi i Elsas trädgård resten av dagen, kvällen och natten. Hon gjorde pannkakor åt oss och sen kladdkaka, dagen efter fixade hon den största, bästa frukostbuffén. Hon kände sig som en husmor och vi var så glada, den där sommardagen i hennes trädgård.

 Här är Thea, hon har världens finaste händer och böjliga fötter. 

 Och här är Josefin, hon hade jätteskitiga skor dagen till ära och vi två har en egen liten dans.

Idag önskar jag att jag kunde få vara i Västerås, bara för ett tag. Få andas lite Sverige men mest av allt få andas tre av mina favoritpersoner. Jag tycker så himla mycket om dem och idag önskar jag att jag kunde få vara där för nu är de tre samlade, och jag är inte med och det gör mig så himla ledsen. Fina, fina favoritfinastemänniskor. Älsklingsvänner. 

/Clara