Så är jag fortfarande en främling till allt i detta land

Idag har jag mest känt för att ligga i min säng och gråta. Det här är nog första dagen som jag längtat hem.  Första skoldagen sen jag fick kompisar som jag verkligen bara velat gå hem till lägenheten, gömma mig i mitt rum, bara komma bort ifrån allt. Jag har så himla mycket läxor att jag inte ens har tid att gå på bio, fastän mamma försökte tjata med mig. Och då bor vi tio minuter från biosalongen.
Jag känner inte hunger fastän jag knappt äter frukost och ingen lunch, men hela jag blir så ömtålig av att inte äta så jag måste ta mig tid till att gå och köpa någonting under lunchrasten. Köpte en sushi på vägen hem från skolan och satte mig på en bänk och åt, dagens höjdpunkt.

Och ja, mobilbilder är det enda jag har att erbjuda. /Clara