06 Min bästa vän

Under hela min uppväxt hade jag en bästa vän som heter Matilda. Jag och Matilda var väldigt olika varandra, hon var mycket bättre än mig i skolan och alltid mer ambitiös än mig medan jag mest ville gå på disco varje helg och pussa tusen killar på pussleken. Matilda var aldrig kär i någon kille (fastän det fanns flera som var kär i henne) medan jag mest hade killproblem hela tiden.  Men vi var oskiljaktiga. Vi dansade bugg tillsammans på Dawes och vi red tillsammans. Och lekte agility i hennes vardagsrum. Och hade ridtävlingar. Det var två hus emellan våra och vi var nästan alltid med varandra. Vi kunde vara ganska dumma mot andra, för det gick liksom inte att komma in i våran lilla värld. Vi hade ju så mycket som ingen annan förstod, som vårt egna teckenspråk. Det är så himla många minnen som vi delar tillsammans och som liksom alltid kommer tillhöra oss, som beskriver hela våran uppväxt. Så mycket glädje men också så mycket sorg. Men mest av allt glädje.
Vi var bästa vänner så himla länge och vi var verkligen de bästa utav vänner. 

--- 

Jag har haft så himla många jag kallat för bästa vän, har så många nära vänner och så många jag varit väldigt nära med under en viss tid.

---

Alla vet ju att Frida är min bästa vän nu. Och att hon har varit det ganska länge. Fast jag vet inte riktigt hur länge faktiskt. Jag vet inte när det blev så, hur vi gick från att vara vänner till mer. Men vi är mer. Så himla svårt att förklara men ändå så himla enkelt "Vi bor på varsin sida om jordklotet och delar en blogg liksom vi delar på allting annat. Som kläder, tankar och mat. Det enda vi inte delar på är skor och pojkar". Just nu är det mest mail och skype som gäller men i sommar (vinter) kommer hon hit, och Anna, och Anna är också en av mina närmsta vänner. 

---

Adam Westlund. Min alltid-alltid vän. Min Adam. För det har alltid varit så, precis alltid. Vi har alltid varit vänner. Och jag tror faktiskt att vi alltid kommer vara det också.