Det är söndag och jag vrider mig av ångest. Gömmer mig i mitt rum och går inte ut förrän jag vet att jag är ensam i huset. Och allting är bara fan fan fan i några timmar. Tills att jag hör att någon vrider om nyckeln i dörrlåset och in kommer Faizee. Lättnadens suck gånger tusen, äntligen ett vänligt ansikte å någon som jag kan berätta om det tunga för. Som fattar vad jag menar.
Vi går till affären och köper vår nya favoritmüsli. Sitter på verandan ett tag. Och jag känner bara... vad skulle jag göra utan henne!!
Nu spelar hon piano eftersom hon håller på att drunkna av inlämningar och jag ligger i soffan och gör mina grejer. Nu är söndag helt plötsligt inte alls så pjåkigt ändå.
Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar