Sitter för tillfället på en buss i Kambodja, mellan Phnom Penh och Sihanoukville. Klara pratar med en äldre man som inte haft ett hem sen 1975 och har rest konstant sedan dess, Ellinor tittar ut genom fönstret och försöker att tänka på annat än hur kissnödig hon är. Det gör jag också. Här utanför är det inte lika grönt och fint som i Vietnam. Klimatet känns torrare här och det är mycket varmare. Kossor springer löst, alla ser undernärda ut.
Vi var inte så länge i Phnom Penh. Bara en hel dag faktiskt. Men vi lärde oss mycket om vad som hände när kommunisten Pol Pot hade makten. Johannas pappa sa att "det kan vara ett av de värsta övergreppen i världshistorien" och efter det vi sett så förstår jag var han menade. Flera miljoner invånare, framförallt de "mer intelligenta" människorna som var en fara för regimen mördades på brutala sätt. Skolor stängdes, eftersom att utbildning inte behövdes i det bondesamhället staten ville uppnå. De blev istället till tortyrkammare där fångarna torterades tills att de erkände brott de inte begått och därefter fick dödsstraff. Av 20 000 lärare överlevde 55 stycken.
Äntligen var guiden inte på engelska man inte förstod utan istället på svenska. Önskar att alla fick besöka dessa platser. Just det faktum att det hände för mindre än 40 år sedan känns så ofattbart.
--
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar