Idag äter jag lunch tillsammans med Frida och Johanna som hemmafrun J har lagat till. När de frågar hur jag mår börjar jag gråta. Idag är en sådan dag. Men det är skönt, att få göra det. Att slippa vara ensam. Jag tycker inte om att gråta ensam. Det känns som om det skapar en ytterligare sorgesak, eftersom då vet inte någon om att en gråter för att någonting känns för stort för att orka bära utan att ibland brista.
Nu känns det bättre. Nu har tårarna fått säga sitt och då är det okej.
Dessutom vill Johanna fortsätta agera bäst-värd och ska därför snart baka några scones till oss. De sitter och planerar sin resa till Asien medan jag mest blippar omkring i cybervärldN.
C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar