Igår sa vår lärare åt oss att skriva en kort krönika om det som vi är mitt uppe i just nu. Jag beskrev studenten såhär "Det är tiden för drömmas att gå i kras och för vänner att skiljas". Det kanske inte är så konstigt att jag är rädd för att behöva lämna den här skolan, att ångest pumpas runt i detta stackars blodomlopp. Det kanske inte är så konstigt.
Därför kände jag idag JAG KLARAR INTE AV ATT VARA ENSAM och JAG VILL INTE VARA SJÄLV. Så jag ringde till Olle och frågade om jag fick komma dit. Vi har ätit middag och trötta tittat på serier i hans rum. Nu sitter jag i Fridas rum (medan hon är på jobbet) och Olle städar sitt rum. Skriver på min sista uppgift som snart ska skickas in. Orkar inte mer vill inte mer.
Istället tittar jag på mina stjärnkonstellationer som går att bevittna på min hud. Funderar på om jag också borde rita streck emellan dem, för att skapa nya stjärnbilder. Precis som alla andra med vackra födelsemärken.
/clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar